PAUS
Hej !
Som ni kanske har märkt så har vi tagit en paus, vi båda har börjat skolan och det är mycket nu när man har börjat i högstadiet.
Och jag vill gärna höja mina betyg och ta skolan på allvar och efter en lång skolvecka vill man kanske koppla av och bara träffa sina kompisar (det jag vill göra) osv. Så hoppas ni förstår att skolan har blivit mycket allvarligare nu.
Men vi kommer se till att uppdatera någon gång i månaden kanske !
"Two twins, one bullied" - Part 1 of chapter 10
Previously:
Vi bestämde oss för att gå till pizzerian bakom hörnet och äta där. Harry tog upp sin mobil och började knappa på den. Jag såg bara att det stod till Wilden men jag såg inte vad det stod. Han flinade tyst för sig själv.
Vi gick snabbt fram på den tysta gatan. Luften kändes kall och gatulamporna lyste starkt. När vi kom bakom hörnet så visslade Harry. Tre killar kom springandes mot oss men jag såg inte vilka det var. Men när dom kom närmare så såg jag, det var Wilden, Eddie och Isaac. Jag backade snabbt när jag såg att Harry också kom emot mig. Jag gav ifrån mig ett pipande ljud och alla vände blicken mot mig.
Jag backade några steg tills jag insåg att vägen tog slut där.
De kom närmre och flinade åt hur jag reagerade.
"You can't go anywhere, brother." Harry kollade på mig elakt och skrattade åt mig.
"Harry stop, please stop it." Skrek jag rakt ut och hoppades på att någon faktiskt hade hört mig.
Isaac rusade fram och slog till mig på kinden.
"Shut up!" Röt han mot mig och gav mig en mörk blick.
Jag strök min ena hand över det ömma området på kinden. Jag trodde inte att Isaac var en sådan person som var med skolans största mobbare.
"That wasn't nice?!" Sa jag och insåg därefter att jag aldrig hade sagt det eftersom att jag fick en till smäll direkt efter det.
Det kom flera slag och de slutade efter en lång stund.
"Hey, wake up. We're going home before mum is coming." Hörde jag att Harry sa. Nu hade allt lugnat ner sig och han hjälpte mig resa mig upp
Han släppte och jag föll ner till marken igen.
"I just kidding, mum is coming tomorrow!" Sa han och alla skrattade högt.
"Then we have some time for you!" Sa Wilden med ett flin. Jag blev mer och mer nervös. Jag visste ingenting om vad som skulle hända. I mitt huvud snurrade suddiga personer runt och dom snurrade närmare mig. Harry satte sig på huk framför mig, då jag kunde se honom klart. Jag tryckte mig bakåt med mina händer till hjälp. Asfalten skavde mot handflatorna och jag skrek till när en sten tryckte sig in i huden. Harry satte sin hand på min och tryckte hårdare. Jag darrade och Harry skrattade. Jag puttade bort honom med andra handen och han landade hårt på marken. Jag ställde mig upp och sprang. Jag sprang ända hem och såg att dom kom efter. Jag ryckte i dörren. Men jag kom på att Harry hade nyckeln. Isaac drog tar i min jack krage och drog mig bakåt.
"What are you think that you're doing faggot?" Röt Isaac mot mig medan han tryckte mig upp mot dörren.
Jag kände att en tår fällde ner för min kind men jag torkade snabbt bort den.
"Do what he deserves!" Skrek jag surt till Isaac. Jag såg hur han plågades och hur tårarna rann från hans ögon.
Man kunde höra mörka högljuda skratt i området och hur Marcel bad om att vi skulle sluta. Det här var underhållning i mina ögon.
"Hey Harry, I texted Julie and Olivia. They're coming." Skrek Isaac till mig medan han fortfarande höll i Marcel.
Jag reste mig upp från marken och började gå mot Isaac och Marcel.
Alla bilder kom i strömmande fart, fortare och fortare. Till slut slängde jag mig ner på knä och drog tag i mitt hår. Jag ska hämnas, tänkte jag. Även om det inte var Marcel. Marcel var ändå min bror. Hämden hade bara börjat. Jag reste mig upp och gick fram till Marcel.
"This is what you deserve..."
Ledsen för den urdåliga uppdateringen men det är mycket just nu för oss båda. Jag tror att det är många som har velat vara ute de sista dagarna på sommarlovet och jag har dessutom haft strömavbrott så jag fick skriva om allt eftersom att allt stängdes ner.
Men det kommer en part 2 !
"Two twins, one bullied" - Chapter 9
Previously:
"Hey." Sa jag och kollade in i hennes ögon. Hon gav mig en blick som visade att hon tyckte att jag var konstig.
"Okay, I'm sorry." Sa jag efter det och började resa på mig.
"No, I just kidding! My name is Olivia." Sa den blondhåriga tjejen med de kristallblåa ögonen.
"Harry." Hon log mot mig och jag log svagt tillbaka, jag hade aldrig haft någon liknande kontakt med en tjej förut. Alla hade bara tyckt att jag var töntig i min gamla skola, ingen tyckte om mig då men nu har jag förändrats en hel del.
Det var fredag och vi slutade skolan för några timmar sedan. Jag hade följt med Olivia, Isaac, Simon och Julie.
Vi alla hade gått hem till Isaac, själv ville jag inte men de ville så gärna att jag skulle följa med så jag gjorde det ändå.
"It's so boring here, can we do something fun instead?" Sa Isaac och avbröt den pinsamma tystnaden.
Jag höll med honom, det var tråkigt. Jag hade alltid vart den spontana killen som alltid ville hitta på saker.
"Say what you wanna do then?" Sa Olivia kaxigt och kollade snett på honom.
Isaac reste sig upp och de andra följde efter, jag följde med de och några sekunder senare så stod vi alla i hallen och satte på oss skorna och jackorna.
Simon startade motorn till sin motorcykel alla hade det förutom jag.
"Hey, Harry take this one." Sa Isaac och räckte fram nyckeln till mig, jag förstod först inte vad han menade men jag antar att jag hade en egen motorcykel att köra på.
Motorn startade snabbt och jag satte mig bekvämt på den.
Alla åkte före mig och jag kom därefter. Jag var ostadig när vi kom till den smala vägen, jag kunde inte hålla balansen mycket mer.
"Last one to the end of the lake is a nerd!" Skrek Isaac och alla började gasa på, även jag som inte kunde kontrollera motorcykeln så länge till. De gick fort och jag började vingla mera, jag trodde aldrig att det var så svårt att åka på en sån här.
Jag tappade tillslut kontrollen helt och välte med motorcykeln, den kraschade mot den blöta marken. Jag gled långt och skrapades hårt mot det tjocka lagret med småstenar.
Ljudet av motorcyklarna tystnade och alla sprang fram till mig.
Jag kände hur det brände bakom ögonlocken men jag blinkade genast bort tårarna.
"Are you okay?!" Frågade de och kollade oroligt på mig.
"Yes, I'm fine!" Sa jag och försökte ställa mig upp medan de hjälpte mig.
Alla startade sina motorcyklar igen och började köra.
"Go, I'm behind you!" Skrek Olivia till mig och jag försökte koncentrera mig bättre den här gången.
Vi kom fram till den lilla sjön och satte oss på gräset. Jag slog mig ner brevid Olivia.
"Did it go well?" Frågade hon och kollade på mitt sår som jag fick.
"Yes, it's okay." Sa jag och försökte lugna ner allt efter det som hade hänt.
Det var fredag och som vanligt hade jag inget att göra.
Harry hade vart ute ett långt tag nu utan att berätta för mig eller mamma om vart han var.
Jag fiskade upp mobilen och slog in Harrys nummer.
"Harry?"
"It's Marcel, where're you?"
"I'm out with some friends, why?"
"Just wonder, it's quite late."
"Yeah, I'm coming home soon nerd." Var det sista han sa innan han hade lagt på.
Jag satt och väntade på honom, jag ville äta mat med honom.
Mamma hade åkt till jobbet nu på kvällen för hon skulle jobba natt.
Jag hörde att handtaget drogs ner och dörren öppnades. Harry kom in och tittade på mig. Han hade en stor jacka och långa jeans på sig.
"What nerd?" sa han med en konstig blick. Han tog av sig jackan samtidigt.
"What have you done?!" Skrek jag och ställde mig snabbt upp, hans armar var helt blodiga med stora blåmärken som täckte hela armarna.
"Just.. Just fallen a bit!" Sa han lite nervöst.
"It should not be such bruises by falling a bit!?" Sa jag tufft. Han bara nickade och satte sig brevid mig.
"Can we order pizza tonight?" Sa han och avbröt det vi pratade om innan.
"Sure" sa jag som om jag var hans pappa. Vi bestämde oss för att gå till pizzerian bakom hörnet och äta där. Harry tog upp sin mobil och började knappa på den. Jag såg bara att det stod till Wilden men jag såg inte vad det stod. Han flinade tyst för sig själv.
Vi gick snabbt fram på den tysta gatan. Luften kändes kall och gatulamporna lyste starkt. När vi kom bakom hörnet så visslade Harry. Tre killar kom springandes mot oss men jag såg inte vilka det var. Men när dom kom närmare så såg jag, det var Wilden, Eddie och Isaac. Jag backade snabbt när jag såg att Harry också kom emot mig. Jag gav ifrån mig ett pipande ljud och alla vände blicken mot mig.
Hoppas ni gillade det här kapitlet och förlåt för den dåliga uppdateringen men vi har inte haft så mycket tid.
Vi har också fått några önskemål om att förlänga våra kapitel och det försöker vi göra men det här kapitlet har vi jobbat på i 3 dagar så hoppas ni gillar det ändå !
"Two twins, one bullied" - Chapter 8
Previously:
"Harry?" Sa mamma förvånat.
"Uhm, yea" svarade jag. Hon brydde sig inte längre, hon släppte det och tittade på tvn.
Klockan var 01.00. Mitt på natten, en vardag. Jag skulle upp tidigt och gå med Marcel till skolan.
Jag hade saknat att få ha makten över honom.
"Guys, it's better you try to sleep", sa hon. Vi båda lydde och gick upp och la oss.
Jag låg och vred och vände tills jag höll på att ramla ur sängen. Jag låg och tänkte på hur jag njöt av Marcels blickar när vi stod runt honom. Jag väntade på en ny dag imorgon.
Jag kollade på klockan, hon var tre på natten och jag kunde fortfarande inte sova. Jag låg och svettades och de var en av de sakerna som gjorde att jag inte kunde sova.
Tillslut så kände jag att mina ögonlock blev tyngre och jag somnade.
Alarmet ringde och jag tryckte irriterat på knappen för att stänga av den.
"Marcel!" Hörde jag någon skrika från nedervåningen.
"What?" Mumlade jag tyst och började gå upp ur sängen.
Jag gick till garderben för att hämta det gamla vanliga som jag brukade ha på mig.
Frukosten idag var annorlunda. Mamma hade dukat fram hela bordet fullt. Samtidigt som mig, kom Harry trökandes ner för trappan, han gäspar samtidigt som han får fram några ord.
"Morning." Mamma svarade samma sak.
Hon var så snäll idag, bara för att vi hade det så mysigt igår. Det var alltid så med mamma, hon hade alltid vart en sådan person.
Som vanligt så åt vi våran frukost i en tystnad. Jag tog den sista biten av min macka och började lägga in mitt glas och min tallrik i diskmaskinen.
Jag gick mot hallen och började knyta mina skor och tog på mig jackan, det började verkligen bli kallt nu på hösten.
Harry gjorde detsamma, satte snabbt på sig skorna och kollade sig i spegeln en sista gång innan jag gick ut.
Vinden blåste mot oss, det var svårt att gå i det här vädret eftersom att det var motvind.
"Hey, I'm sorry for everything I've done." Sa Harry och avbröt den tysta stunden.
"It's fine." Sa jag enkelt och kollade ner i marken.
Vi fortsatte att gå mot skolan, vi hade ganska så nära men endå inte. Ungefär 10 minuter tog det för oss att gå.
Vi kom fram till skolan, på skolgården var det tomt. Det var ingen som ville vara ute nu.
Korridorerna var fyllda med elever som gapade och skrek.
Allt blev tystare när jag och Marcel kom in, fast det var endå några som fortsatte prata.
"What?!" Röt jag mot de, jag ville ha makten över alla här. Nu var det jag som var ledaren. Alla kollade bort och fortsatte prata och skrika.
Klockan ringde in och alla gick in till sina klassrum som de skulle vara i.
Jag gick in till mitt klassrum, det första vi skulle ha var matte.
Jag satte mig som vanligt brevid tjejen som jag fortfarande inte visste namnet på, det fanns många här som jag inte visste namnen på.
"Hey." Sa jag och kollade in i hennes ögon. Hon gav mig en blick som visade att hon tyckte att jag var konstig.
"Okay, I'm sorry." Sa jag efter det och började resa på mig.
"No, I just kidding! My name is Olivia." Sa den blondhåriga tjejen med de kristallblåa ögonen.
"Harry." Hon log mot mig och jag log svagt tillbaka, jag hade aldrig haft någon liknande kontakt med en tjej förut. Alla hade bara tyckt att jag var töntig i min gamla skola, ingen tyckte om mig då men nu har jag förändrats en hel del. Våran lärare var försenad och hade inte kommit på snart mer än 15 minuter. På den här skolan hade vi 15-minuters regeln, om läraren inte hade kommit på 15 minuter så fick vi ha rast under den tiden som lektionen skulle vara på.
Alla började skrika av glädje för att vi hade rast nu.
Dagen hade rullat på som vanligt, jag hade inte sett Wilden eller Eddie på hela dagen.
Jag hade lärt känna flera personer. Bland annat Olivia och hennes vänner, Isaac, Simon och Julie.
De var snälla men faktiskt inte riktigt min typ som person.
Så hoppas ni blir nöjda och ja som vanligt kommentera !
"Two twins, one bullied" - Chapter 7
Previously:
Han låg där och kollade upp mot taket sedan kollade han mot mitt håll.
"Where've you been?" Frågade han helt plötsligt som om inget hade hänt.
"Wilden and Eddie was after me..." Sa jag och kollade ner mot golvet. Jag kände hur de brände bakom ögonlocken men jag blinkade bort tårarna.
Han svarade inte utan han blev arg, han slog i väggen och la sig ner på sin säng igen.
Jag antog att jag skulle gå ut så jag gick till mitt rum och gjorde detsamma, jag la mig försiktigt på sängen och slöt mina ögon.
"Marcel!" Ropade någon från trappen. Jag öppnade ögonen och såg mig omkring. Rummet var helt svart. Det ända dom lyste in var gatulamporna på andra sidan gatan.
Jag tittade på klockan. 22.45 stod det på det breda uret på min smala arm. Jag hade sovit så länge.
Det ända jag mindes var att jag kom in i Harrys rum. Sen kom jag inte ihåg mer. Min mage spände och kurrade av hunger. Jag tänkte gå ner och äta, men först titta hur Harry mådde.
"Harry, open the door." mumlade jag.
"Why?" Fick jag till svars.
"Just open it!" Sa jag surt till honom och tryckte ner handtaget.
Han öppnade dörren och kollade mot mitt håll.
"Yes?"
"I'm gonna make some food, do you want some?"
"Mhm, sure." Sa han och följde med ner till köket.
Jag öppnade som vanligt kylskåpet för att kolla om det fanns något att äta.
Det fanns lite rester sen igår kväll som vi kunde äta.
"I don't want that!" Sa Harry envist.
"What do you want then?" Frågade jag honom och suckade.
"I want hamburger!" Gnällde han. Just nu var han som ett barn som bara ville få som den ville, dock så var han så när han var liten så han har väl kvar de i blodet.
Han fick som han ville, vi åkte till närmsta snabbmatsrestaurang och beställde.
Det kändes som att allt var som vanligt igen, att umgås med min bror som jag fortfarande älskade längst in i hjärtat. Han var den som alltid fanns där för en, den som jag kunde berätta allt för.
Vi åt våran mat och kollade på tvn. Det var något dåligt program på MTV.
Man kunde höra hur någon låste upp dörren och öppnade, det var säkert mamma eftersom att hon jobbade sent idag.
"Hello?" Sa jag och vände mig om mot dörren.
"Hi!" Sa mamma glatt och tog av sig sin jacka och sina skor. Hon kom och satte sig brevid oss och kollade på tv med oss.
"Are you guys eating now?" Frågade hon och kollade konstigt på oss.
"Yes, I woked up for an hour ago." Sa Marcel. Jag hade saknat det här lite grann faktiskt, att umgås med familjen och bara sitta och prata med varandra.
När jag satt i soffan med Marcel och mamma kom jag på en sak. Varje gång jag varit elak mot Marcel var för att hämnas på det som en gång hände mig men också att få makt över min egen bror, vara tuffare och starkare än honom i skolan.
Jag kunde inte släppa alla bilder som kom upp i mitt huvud. De kom igen, en efter en.
Jag ryckte till när det första slaget kom mot mitt ansikte.
"Harry?" Sa mamma förvånat.
"Uhm, yea" svarade jag. Hon brydde sig inte längre, hon släppte det och tittade på tvn.
Klockan var 01.00. Mitt på natten, en vardag. Jag skulle upp tidigt och gå med Marcel till skolan.
Jag hade saknat att få ha makten över honom.
"Guys, it's better you try to sleep", sa hon. Vi båda lydde och gick upp och la oss.
Jag låg och vred och vände tills jag höll på att ramla ur sängen. Jag låg och tänkte på hur jag njöt av Marcels blickar när vi stod runt honom. Jag väntade på en ny dag imorgon.
Så hoppas ni blev nöjda med det här kapitlet så kanske det kommer ett imorgon eller i övermorgon !
8+ kommentarer till nästa !
"Two twins, one bullied" - Chapter 6
Previously:
Klockan ringde och alla plockade undan sina böcker och gick till sina skåp.
"Harry, can you stay?" Frågade Mrs.Marin och jag visste redan då vad hon skulle prata om.
"Sure." Sa jag och satte mig på en stol, hon stängde dörren och satte sig vid sitt skrivbord.
"Please tell me what you and Wilden are doing with Marcel?" Sa hon och kollade menande i mina ögon.
"Nothing, why would I do something mean to my brother?"
"Okay fine, but if you hear something that someone is hurting your brother, just tell me." Sa hon, varför skulle jag berätta det till henne när det är jag som mobbar honom och han tar ändå inte så illa upp allt är på skoj.
"Mhm." Sa jag och gick ut till mitt skåp.
Jag gick ut ur skolan och fortsatte att tänka på Marcel, undra vad de har gjort mot honom.
Han kanske har råkat illa ut.
Jag skulle aldrig ha lämnat honom där ensam, han är min bror som jag alltid sa att jag skulle skydda, vi som alltid höll ihop.
Det började regna, det gamla vanliga vädret här i England.
Jag gick tungt på vägen hem.
"Hello?" Skrek jag och smällde igen dörren. Det var ingen som svarade, jag gick till mammas kontor men hon var inte där och jag gick upp till Marcels rum men han var inte heller där. Jag gick in till mitt rum och slängde mig på sängen.
Jag satte i hörlurarna i öronen och satte på musik, musik var det enda som kunde få mig att tänka på annat vid det här tillfället.
Jag tog fram bollen och började kasta den i takt till musiken. När jag hade kastat några gånger fram och tillbaka, föll bollen till golvet.
Mina ögon kändes tunga och ögonlocken drog sig ner. Hela kroppen kändes som ett stenblock. Jag tittade upp några gånger innan mitt huvud föll ner mot det mjuka lagret. Jag blundade starkt ända tills jag kom in i en dröm. Stora bilder av en liten kille kom upp i mitt huvud. Jag såg hur rädd han var men jag såg inte för vad. Han stod och grät och skrek. Han sprattlade och hoppade samtidigt som han försökte skydda sig själv mot faran. Den försvars lösa killen drog och slet ända tills ansiktet blev rött av blod och armarna fick stora blåa märken. Jag insåg vem det var jag såg. Jag såg mig själv som liten. Alla mina skolår av slag och förolämpningar.
Bilderna gick över styr i mitt huvud och allt gick som i ett bildspel. Jag började skaka och dra.
Jag vaknade av att jag själv ryckte till. Jag satte mig upp snabbt och såg att allt var suddigt. Jag gnuggade i ögonen för att kunna se. Jag drog sakta upp min tröjärm. Alla ärr från låg och mellan stadiet. Det var stora blåa märken kvar och långa röda sår. Men ingen visste om det. Ingen visste ens om att jag var i samma situation som Marcel är just nu.
Jag sprang genom det piskande regnet, de var efter mig.
Jag tog upp min telefon så att de skulle tro att jag skulle ringa någon.
"Hi mum, it's me I just want to ask if you can come and met me up?" Sa jag och låtsades som att jag pratade med mamma.
"Okay, yeah...see you soon then!" Sa jag medan jag kollade bak för att kolla om de fortfarande var efter mig men de försvann.
Jag låste upp dörren och tog hastigt av mig skorna.
"Mum?" Skrek jag för att kolla om hon var hemma, jag gick runt och letade men hon var inte hemma.
Jag gick upp till övervåningen och knackade på Harrys dörr, jag öppnade försiktigt.
Han låg där och kollade upp mot taket sedan kollade han mot mitt håll.
"Where've you been?" Frågade han helt plötsligt som om inget hade hänt.
"Wilden and Eddie was after me..." Sa jag och kollade ner mot golvet. Jag kände hur de brände bakom ögonlocken men jag blinkade bort tårarna.
Han svarade inte utan han blev arg, han slog i väggen och la sig ner på sin säng igen.
Jag antog att jag skulle gå ut så jag gick till mitt rum och gjorde detsamma, jag la mig försiktigt på sängen och slöt mina ögon.
"Two twins, one bullied" - Chapter 5
Previously:
Klockan ringde och vi gick ut och vi drog med Marcel till ett ställe utanför skolan.
"Follow us nerd."
"Harry, why're you doing this to me?" Frågade han med gråten i halsen. Jag slog till honom på kinden och Wilden skrattade.
"Your fucking nerd, I'm gonna beat the shit out of you when no one is seeing." Sa jag mot hans öra och spände mina käken.
Jag följde efter Harry och Wilden, de verkade också som att vi skulle komma försent eftersom att vi gick så långt ifrån skolan.
"Where're we going?" Frågade jag de tyst. De svarade inte, de bara kollade på mig med en konstig blick. Jag började bli rädd för Harry, han började bli mer farlig eftersom att han redan hade slagit mig en gång. Vi kom fram till en skog som låg ungefär 5 minuter från skolan. De viskade om något och nickade åt det de sa till varandra.
Jag kom ihåg det Harry sa till mig när vi var små, han sa alltid att vi skulle hålla ihop och att han alltid skulle skydda mig.
Allt var som bäst när man vi var små, då hade han ingen rätt att ha så mycket makt över mig.
"Harry, do you remember when we were little kids and you said that you always will protect me?" Sa jag tyst och han kollade på mig. Man såg i hans ögon att han tänkte efter. Han började skratta och Wilden bara stod där och kollade på.
"That was when we was 5 years, huh? It's not true anymore." Sa han och kollade på mig och skakade på huvudet. Vi hade hållt det som ett löfte, Harry hade aldrig varit så här mot mig förut. Det var motsatsen när vi var små.
"Hey nerd, wake up!" Hörde jag Wilden säga. Jag ryckte till.
"Y-yes?" Sa jag och kollade oroligt på de.
"We should go" sa jag snabbt och vände mig om. Wilden vände huvudet mot mig och tittade argt medan Marcels blick ändrades från rädd till lättnad.
"Why?" Sa Wilden och gick närmare mig med flinet i mungiporna.
"We should go to the lesson, quick..." Sa jag igen. Mitt hjärta dunkade. Sista lektionen på dagen var alltid jobbigast. Jag ville bara komma hem just nu.
"I'll stay." sa Wilden.
Jag bara gick. Jag ångrade att jag lämnade Marcel. Han var trots allt min bror och jag lämnade han hos den värsta killen i skolan.
Jag gick in i klassrummet, alla bara tittade med stora ögon på mig.
"Harry, you're late and where's Wilden and Marcel?" frågade Mr.Marin. Hon skulle alltid bry sig om oss, bara för att jag och Wilden hade blivit bra kompisar betyder det väl inte att vi behöver komma i tid till klassrummet tillsammans.
"I don't know." Sa jag enkelt och gick och satte mig brevid den där tjejen som jag pratade med för några dagar sedan.
"Can I sit here?" Viskade jag till henne när jag hade satt mig brevid henne. Hon kollade på mig länge.
"Sure." Sa hon och fortsatte lyssna på Mrs.Marin.
Jag började jobba efter att hon hade pratat klart men jag kunde inte riktigt koncentrera mig för att jag tänkte för mycket på vad Marcel och Wilden var och gjorde.
Jag stoppade in hörlurarna i öronen och försökte koncentrera mig igen och det fungerade bättre.
Klockan ringde och alla plockade undan sina böcker och gick till sina skåp.
"Harry, can you stay?" Frågade Mrs.Marin och jag visste redan då vad hon skulle prata om.
"Sure." Sa jag och satte mig på en stol, hon stängde dörren och satte sig vid sitt skrivbord.
"Please tell me what you and Wilden are doing with Marcel?" Sa hon och kollade menande i mina ögon.
"Nothing, why would I do something mean to my brother?"
"Okay fine, but if you hear something that someone is hurting your brother, just tell me." Sa hon, varför skulle jag berätta det till henne när det är jag som mobbar honom och han tar ändå inte så illa upp allt är på skoj.
"Mhm." Sa jag och gick ut till mitt skåp.
Förlåt för att det blev ett jättekort kapitel men vi båda har inte riktigt haft tid idag så detta inlägget är tidsinställt.
Men hoppas ni blev nöjda och tack till alla kommentarer från förra kapitlet !
Vi kör på 8+ kommentarer till nästa (som förmodligen kommer imorgon kväll) !
-
Hej alla läsare !
Nu när jag gick igenom de nya kommentarerna så såg jag att det var samma person som hade kommenterat två gånger.
De är verkligen kul att veta att ni vill ha mer men snälla, kommentera inte två gånger med olika namn. Vi märker när ni gör det genom IP adressen och det är inte så kul att veta att det är så. Så snälla gör inte om det du som gjorde det ! :)
"Two twins, one bullied" - Chapter 4
Previously:
"Hey, stay here!" Sa jag hårt och reste mig upp. Jag tog tag i hans krage och tryckte upp han mot dörren som var låst.
"I know that it was you, you don't have to lie little nerd." Viskade jag hårt mot honom och puttade ut honom.
Han började banka på dörren och skrek.
"Harry it wasn't me I promise you, please!" skrek han och sen hörde man att han gick iväg.
Det kanske inte var han trotts allt men jag gillar att skälla ut lilla Marcel. Han var så enkel att äga ut.
Jag vaknade av att solljuset tränide sig in genom mina gardiner. Jag kollade på klockan. 07.20 stod det på väckarklockan.
Jag behövde ställa om klockan nu när jag var tvungen att gå till skolan med Harry varje dag.
Han hade sagt att vi skulle gå prick 08.00. Harry går ju aldrig upp tidigare än vad han måste.
Jag tog på mig mina glasögon och gick till garderoben och tog fram en vanlig skjorta och ett par svarta passande byxor till. Jag gick ner och såg att både Harry och mamma satt där.
"Good morning Marcel." Sa Harry och kollade mörkt in i mina ögon. Jag kollade tillbaka och gav honom en konstig blick. Jag satte mig på min vanliga plats, mittemot Harry och brevid mamma. Jag åt min frukost och gick till hallen för att sätta på mig mina skor.
"Hurry up nerd." Väste Harry mot mig. Jag bara nickade och följde med honom. När vi hade gått halva vägen så kände jag igen en person. Harry började gå snabbare och tog tag i min arm.
"Hey Wilden, look what I've!" Sa Harry retsamt och flinade mot mig. Jag himlade med ögonen och log mot Wilden. Wilden började skratta, antagligen åt mig.
"That's good Harry." Sa han mellan sitt skratt.
Jag och Wilden drog med Marcel hela vägen till skolan. Egentligen ville jag inte ens gå med min bror för han är skämmig och tanken av att vi är tvillingbröder få mig att skämmas ännu mera. Som tur är att vi inte är lika alls. Vi gick in till klassrummet, jag pch Wilden satte oss längst bak.
"Hi everybody, today we're go..." Sa Mrs. Marin innan vi hann avbryta henne med våra höga och mörka skratt som fylldes i klassrummet.
"Harry, Wilden. Tell the class what you're laughing at?" Sa hon medans hon kollade på oss med sin seriösa blick.
"Nothing." Sa vi och hon började prata igen. Alla andra började jobba förutom jag och Wilden, vi började störa Marcel genom att kasta små lappar till honom.
"Hey, faggot. Remember that you're going home with us too." Viskade vi. Vi skrattade lågt och sparkade på Marcels stol, vi gjorde allt för att störa honom. "Harry and Wilden, stop it!" Skrek Mrs. Marin över hela klassrummet. "No." Sa vi och skrattade åt våra skämt.
Klockan ringde och vi gick ut och vi drog med Marcel till ett ställe utanför skolan.
"Follow us nerd."
"Harry, why're you doing this to me?" Frågade han med gråten i halsen. Jag slog till honom på kinden och Wilden skrattade.
"Your fucking nerd, I'm gonna beat the shit out of you when no one is seeing." Sa jag mot hans öra och spände mina käken.
Blev ett jättekort kapitel idag tyvärr, men har ej haft lust att skriva idag och inte haft tid heller men jag tvingade mig själv när det var paus på fotbollen, hehe.
Hoppas ni blir nöjda, det kanske blir såna här korta som kommer ut oftare och då tänker ni kanske att vi redan uppdaterar ofta men de är för att vi vill få igång novellen, så de kommer nog bli mindre uppdatering när skolan börjar också. Men bara så att ni vet !
6+ kommentarer till nästa ? :)
"Two twins, one bullied" - Chapter 3
Previously:
Vi glömde alla bort att vi stog som en klump runt Marcel. Vi flyttade på oss snabbt och försökte spela som om det aldrig hänt.
"Guys, can you answer my question? Marcel? why are the guys around you?" sa hon med en mörk blick. Jag spände ögonen i Marcel, för att han inte skulle berätta. Han sa ingenting, utan gick in i klassrummet och satte sig på en ledig stol, utan någon brevid. Wilden och jag sätter oss på samma ställe som igår. bakom Marcel. Min bror är en nörd. jag har aldrig tyckt om honom särkilt mycket. han är en favorit i familjen. till och med när pappa fanns. jag mår dåligt av att tänka på honom.
"Hey harry, wake up" sa Wilden och slog mig på ryggen.
Skolan var slut och jag gick som vanligt ensam och tyst bland alla högljuda elever.
"Marcel, can I talk to you?" sa Mrs.Marin frågande.
"Uhm... about what?" frågade jag samtidigt som jag försökte ta mig därifrån.
"Just come to my classroom now, I'll ask you a few questions". Jag följde sakta efter henne in till klassrummet. "What did they do to you?" frågade hon med en försiktig blick.
"Nothing, we just talked." jag tittade ner i bänken och log blygt.
"Marcel, I can see that you're lying." Jag vart nervös och kunde inte få ut ett ord ur min mun. Jag satt som fastklistrad på stolen. Jag vågade inte röra mig när mrs.Marin spände ögonen och kollade noga på mig.
"I can't tell you, sorry." sa jag samtidigt som jag springer fram till dörren. Jag öppnade den fort och sprang ut i den mörka korridoren. Jag öpnnar ytterdörren och gick ut. Jag stannade till hastigt när jag såg min bror utanför. Han var ensam idag.
"Oh, look it's my little brother." sa han och kom närmre fram.
"What's wrong with you?!" sa jag argt och blängde på honom.
"I wonder what's wrong with you nerd. It's best for you that your not late everyday, you'll go with me every morning and after school cause I must be sure that you're not telling anyone." Det var inte lönt att kämpa emot.
Jag tog tag i hans arm och drog med honom hela vägen hem. Jag njöt av känslan att ha makten över honom. Han vågade inte göra någonting, och det var bäst för honom. Han gick tyst hela vägen.
"If you don't want me to hurt you, then shut up." Sa jag snabbt och öppnade dörren. Han nickade snabbt och sprang upp till sitt rum. Jag skrattade lågt åt honom.
"Hi, how was your second day in school?" Frågade mamma och kollade på mig medan jag knöt upp mina skor. "Fine." Svarade jag snabbt och enkelt. "
But where's Marcel?" Frågade hon mig fundersamt och kollade sig omkring.
"He's in his room." Sa jag medan jag gick till köket för att kolla om det fanns något gott att äta.
Jag hörde hur någon knackade på dörren.
"Who's it?"
"It's me." Hörde jag mamma säga. Jag öppnade dörren åt henne och log.
"Hi." Frågade hon mig, det kändes som att hon visste om att jag mådde dåligt.
"Hi mum, what is it?" Frågade jag henne och kollade in i hennes ögon.
"How was your day? Your teacher have called me and she said that Harry and his friends did something to you. Is it true? Tell me the truth please." Sa hon och kollade rätt in i ögonen på mig. Jag var tvungen att ljuga annars skulle Harry och hans vänner göra något mot mig.
"No it's not true mum, I swear."
"So you hang out with your brother in school?" Sa hon med höjda ögonbryn.
"Yea, something like that." Svarade jag och tittade ner i min säng.
"That's wierd, but I'll ask your teacher to keep an eye on you". Jag ville ju att någon skulle få veta, men dom skulle tro att jag berättade även om det var läraren. Mamma stängde dörren hårt, men någon sekund efter öppnades den igen.
Harry kom in i rummet och tog tag i mina armar. "What did you say to mum?" Skrek han. Jag svarade inte, han skulle ändå inte tro mig.
"Answer!" Skrek han och skakade till mig så jag tappade glasögonen. Jag skulle böja mig ner och ta upp dom, men han stoppade mig.
"It's better you not see" han smällde till mig på kinden och jag skrek till. Mamma kom springandes upp för trappan.
"What's going on in here!?" Skrek hon förvånande och kollade på både mig och Harry. Han släppte taget om mig och gick argt ut genom dörren. Mamma gick snabbt efter.
Jag såg att mamma kom efter, så jag smällde igen dörren till mitt rum rätt framför näsan på henne.
"Harry, open the door now!" Ropar hon.
"Never.." Svarade jag surt.
"You can't lock me out of your life, I Have to know what's going on between you two!" Sa hon och gicklade på låset. Hon gick och tog fram extra nyckeln. Det var samma nyckel till både mitt och marcels rum. Hon kom in medans jag låg på min säng kastade en gummiboll mot min vägg. Jag gav henne en sur blick.
"You'll never find out mum." Sa jag hotande. Hon kunde aldrig låta mig va. Jag kände henne väl, så jag visste att hon skulle stanna tills hon fick reda på det. Men denna gången skulle hon inte vinna.
"Get out of my room!" Skrek jag samtidigt som jag kastade bollen i hennes huvud. Man såg att hennes blick mörknade. Jag reste mig upp i sängen. Jag tänkte gå ut ur rummet men mamma var snabbare och ställde sig framför mig.
"You're not going anywhere!" sa hon med spända ögon.
"No, but you will." Sa jag och puttade henne mot dörren. Jag satte mina handflator mot hennes rygg och tryckte henne ända ut. Jag blev trött på henne. Hon tror alltid att det är jag som har gjort fel. Det var ju jag, men hon måste ändå börja tro på mig lika mycket som hon tror på Marcel.
Jag smällde hårt igen dörren och hörde fotsteg som försvann. Jag satte mig på sängkanten igen och tog fram mobilen och knappade in ett sms till Wilden.
"Hey, my mum know about Marcel." Skrev jag och skickade iväg smset.
Medan jag väntade på ett svar så hörde jag att någon knacka på min dörr.
"What mum?!" Sa jag surt och väntade på att hon skulle svara men in kom Marcel.
"Hi, I just wanted to say that it wasn't me who said that to mum." Sa han och var påväg ut ur mitt rum.
"Hey, stay here!" Sa jag hårt och reste mig upp. Jag tog tag i hans krage och tryckte upp han mot dörren som var låst.
"I know that it was you, you don't have to lie little nerd." Viskade jag hårt mot honom och puttade ut honom.
Han började banka på dörren och skrek.
"Harry it wasn't me I promise you, please!" skrek han och sen hörde man att han gick iväg.
Det kanske inte var han trotts allt men jag gillar att skälla ut lilla Marcel. Han var så enkel att äga ut.
Nu får ni kommentera mycket så får ni hoppas på att vi lägger ut ett imorgon !
Btw, ni är grymma ni som läser ! 100+ visningar idag. Grymt, stort tack till er ! :)
"Two twins, one bullied" - Chapter 2
Jag vaknade av ett irriterande ljud. Jag ville inte upp men tanken av att det var skola idag fick mig att gå upp i tid för första gången eftersom att jag var den nya killen som fick all uppmärksamhet. Jag älskade popularitet. Jag gick upp och klädde på mig ett par svarta jeans och satte på mig min tröja där det stod “Hipster Please” på. Jag rufsa till mitt hår och gick tungt ned till köket för att ta något och äta. “You’re up early today.” Sa mamma till mig och jag instämde. “Yes, I don’t want to come too late to class.” Ljög jag. “That’s good!” Sa hon och log mot mig. Jag bredde på min macka och hällde upp ett glas juice i glaset. Jag klunkade snabbt i mig juicen och åt upp det sista av min macka.
Marcels pov.
Jag kollade på klockan, 07.40 stod den. Jag fick panik och reste mig snabbt ur sängen och
drog på mig de samma gamla vanliga. Skjorta, väst och ett par matchande byxor till. Jag sprang snabbt ner för trappan och mötte Harry. Hans ögon ändrade färg och de blev mörkare när han såg mig. “Don’t tell anyone.” Mimade han till mig och gav mig en mörk blick. Jag bara nickade eftersom att jag blev skrämd. Vad har hänt med honom egentligen? Han var inte så här för några dagar sedan. Jag slutade tänka på det och satte mig mittemot Harry och brevid mamma. “Morning.” Sa jag glatt och tog tag i juicepaketet. “Morning Marcel!” Sa mamma och log snällt mot mig. Det har alltid vart vi tre i familjen. Vi förlorade pappa i en bilolycka som han var med i. Under den tiden så mådde vi alla dåligt och det känns som att det kommer tillbaka nu eftersom att jag inte riktigt har några vänner. “Marcel?” Hörde jag en bekant röst säga. “Are you coming or are you going alone?” Frågade Harry mig och jag tackade nej eftersom att jag inte vill bli kränkt på vägen till skolan heller. “Mum, I’m leaving now!” Skrek jag och började gå i en snabb takt för att inte komma försent. Harrys: Jag sparkade hårt upp dörren in till skolan och började gå mot den livliga korridoren. “Hey Harry!” Skrek Wilden till mig och han fångade allas uppmärksamhet. Vi hälsade på varandra genom att highfiva och slå på varandras ryggar löst. “Hey, where’s your brother?” viskade han till mig. Jag ryckte på axlarna som svar. Ännu en gång så var det någon som kom in genom dörren, Marcel. “There you’re! We’ve been waiting on you Marcel!” Skrek Wilden till Marcel. Hans ögon spärrades upp mot oss men han fortsatte gå. “Hey wait little kid.” Sa Wilden och tog tag i Marcels skjorta. “Please, just let me go.” Bad Marcel och försökte ta sig loss ur Wilden’s hårda grepp. “Okay nerd, just for this time.” Sa han och puttade iväg Marcel. Alla började skratta och Marcel gick snabbt iväg. Just nu tyckte jag faktiskt lite synd om honom men han är pinsam och valde det här själv.
Klockan ringde in och alla elever försvann fortare än någonsin. Jag tog tag i handtaget för att öppna in till klassrummet. Jag hann aldrig dra ner förens jag kände hand stor hand ta tag i min arm och drog bak mig till en vägg.
"Where're you think you're going?" frågade Harry och flinade mot Wilden och Eddie.
"To class Harry, just let me go." sa jag försiktigt.
"Never, brothers are meant to fight." sa han nära mitt ansikte. Jag försökte gå, jag ville inte komma försent andra dagen i skolan. Varför skulle harry vara sådan här mot mig?
"We are alone here Marcel." sa Wilden glatt.
"Yeah, so?..." svarade jag.
"It's good bec...". han hann inte säga mer förens Mrs.Marin sticker ut huvudet genom dörren. alla vänder blicken mot henne.
"What are you guys doing out here?"
Vi glömde alla bort att vi stog som en klump runt Marcel. Vi flyttade på oss snabbt och försökte spela som om det aldrig hänt.
"Guys, can you answer my question? Marcel? why are the guys around you?" sa hon med en mörk blick. Jag spände ögonen i Marcel, för att han inte skulle berätta. Han sa ingenting, utan gick in i klassrummet och satte sig på en ledig stol, utan någon brevid. Wilden och jag sätter oss på samma ställe som igår. bakom Marcel. Min bror är en nörd. jag har aldrig tyckt om honom särkilt mycket. han är en favorit i familjen. till och med när pappa fanns. jag mår dåligt av att tänka på honom.
"Hey harry, wake up" sa Wilden och slog mig på ryggen.
Kapitel 2 ute nu, kommentera mycket så lägger vi ut snabbare ! :)
"Two twins, one bullied" - Chapter 1
"Harry, Marcel, time for breakfast, you can't be late for your first day in school! "
Jag slänger snabbt på mig min vita skjorta med min bruna väst över. Jag ser mina glasögon suddigt ligga på nattduksbordet och leder mig fram till dem. Jag springer glatt ner för trappan för att ta åt mig min frukost som mamma har gjort till mig. Havregrynsgröt med lingon och en smörgås. Varje morgon får jag samma mat, det börjar bli lite tröttsamt.
Jag ligger kvar i sängen långt efter mamma har ropat.
"Harry, do you coming?" Hör jag mamma ropa igen.
"No! Ropar jag tillbaka."
"Then I'll come up and pick you down! "
"Mum, i'm not a baby anymore!" Sa jag argt.
"Actually you are!" Hörde jag samtidigt som det knackade på dörren.
"What mum?!" Sa jag strängt.
"It's not mum, it's me." Hörde jag en bekant röst säga. Marcel.
"Marcel, get out your little freak!" Skrek jag det högsta jag kunde samtidigt som jag stönade högt av ilska. Jag klev ur sängen och drog på mig mina kläder. Ett par svarta hängande jeans med en marinblå tröja som det stod: Once tough, always tough på. Jag tyckte det stämde på mig själv. Jag och min tvillingbror är inte lika alls. Jag var tuff och han var töntig. Helt motsatsen.
"Harry, come down now! You'll be late!" Ropade mamma strängt. Jag tog en klick vax i handen och kletade ut i håret samtidigt som jag sprang ner för trappan för att ta på mig skorna.
"Harry, you forgot your breakfast!" Sa mamma bakom mig i hallen.
"I'm not hungry. I Have to go now, where's Marcel?" Sa jag frågande.
"He walked for half an hour ago, when school started!" Sa hon bestämt.
"well well, that nerd."
"Harry!" Sa mamma argt.
Jag tittade på mamma och skakade på huvudet medans jag gick ut genom dörren.
Skolan var full av elever som skrattade och pekade. Jag tog en ledig plats och satte mig ner. Jag kände något i nacken. Det var en välbyggd kille med snyggt hår som kastade papperstussar.
"Hey you little kid, I'm Wilden and who are you?" Sa han och gav ett flin mot sina vänner.
"Uhm... M-m-arcel." Sa jag nervöst och vände mig om. Jag drog sakta upp glasögonen som hade glidigt ner på näsan.
"Hi Marcel, Nice to meet you." Sa han samtidigt som han skrattade så mycket så att han nästan ramlande av stolen. Efter en stund ser jag att Harry kommer in genom dörren.
"You're late Harry." Sa läraren och suckade.
"Whatever..." Svarade han coolt.
"Take a sit and be quiet." Han satte sig på en stol jämte Wilden.
"Hey man! I'm Wilden!" Sa han glatt.
"Harry." sa jag och slog honom löst på ryggen.
"Hi everybody." började läraren.
"I want to present to new students who are going to go in this class with you. Harry, Marcel?" Sa hon glatt sen.
"Damn it!" Sa jag högt.
"Harry, think of language!" sa hon strängt.
"Yeah, My english is pretty good, huh?" Svarade jag. Det dröjde inte länge förens hela klassen började skratta.
"It's good Harry!" sa Wilden och slängde fram handen som han ville jag skulle slå till på. Jag gjorde ett hårt slag på den, och gick fram till läraren.
"Hi, I'm Mrs.Marin." sa hon snällt.
"Hi, i'm Marcel, and this is My twin Harry." sa Marcel och skakade hand med läraren.
"Marcel, stop!" Skrek jag över hela rummet.
"What?" Sa han frågande.
"Thanks guys, you can go now." Vi båda gick och satte oss och jag vände mig om. Jag såg att en snygg tjej tittade på mig från bänken bakom. Jag reste mig upp och gick fram till henne.
"What are you looking at?!" Sa jag högt. Jag såg hur rädd hon blev, medans Wilden skrattar bakom mig.
"You, why?" Svarade hon ganska tufft.
"What is it that makes you have to look at me and no one else in the class?"
"Sorry then." sa hon och tittade mig i ögonen.
"I hope you mean it." Sa jag nära henne och knuffade henne på axeln. Jag gick och satte mig. Marcel satt framför mig och skrev tills pennan gick av. Jag satt och tittade på honom tills jag hörde tjejen prata med mig igen.
"So, Marcel is you brother?" Sa hon och skrattade.
"Shut up." Sa jag surt.
"You look like him." Sa hon även fast hon visste att vi inte var det.
"Shut up or I'll kill you!" Fräste jag mot henne fast att jag inte menade det.
"Uh, you were a cocky guy."
"Shut up or am I going to take a serious talk with you?" sa jag över hela klassrummet. Hon bara skrattade och tittade på mig.
Lektionen var slut och jag gick ensam genom den trånga korridoren. Jag såg att Harry kom emot mig och jag såg att läpparna rörde sig men jag förstod inte vad han menade. Han kom fram och tog tag i min arm. Han drog mig ut genom dörren och tog mig till ett ställe där det bara var Wilden och hans andra kompis. Han ställde mig framför ett träd.
"Why did you do that?!" Sa han argt.
"What did I do?" Sa jag nervöst.
"It's embarrasing to be your twin!" Röt han mot mig och jag blev bara mer rädd. Vad hade hänt med honom?
"Why?" Sa jag gråtfärdigt. Både Harry och hans kompisar skrattade åt mig.
"You're a faggot, Marcel."
"No, i'm not! Please just stop!"
"Marcel, don't talk to me in class again, understand?" sa Harry. Han drog tag i min arm och gjorde krokben, så jag föll rakt in i trädet. Jag såg Harry gå emellan Wilden och Eddie.
Jag gick in i skolan och låste upp mitt skåp. En lapp flög ut och la sig på golvet. Jag tog upp den och öppnade den.
"Fag, Nerd, Freak, Dork, Wecko" stod det på lappen. Det stod underskrivet med "your horrible twin & Co." Det var från Harry. Det skar rakt in i hjärtat. Jag kände att ögonen började rinna. Jag tog tag min ryggsäck och sprang ut genom dörren. Jag såg Harry stå och studera mig när jag sprang på den smala trottoaren. Min ryggsäck skavde mig på axlarna och säcken hoppade på min rygg. Jag sprang ända hem då jag börjar gå på garageinfarten. Jag fick ett sms från Harry. "If you tell someone, I'll hit you.." Jag går sakta in genom dörren. Jag slog igen dörren tyst så att inte mamma skulle höra. Jag ville inte att hon skulle fråga om min dag. Så jag tassade upp till mitt rum och lägger mig på sängen. Jag hör att dörren smälls igen och märker att Harry stampar i trappan ända tills han var uppe. Jag låste dörren och tänkte på hur morgondagen skulle gå.
Nu är äntligen kapitel 1 ute !
Kapitel 2 kommer imorgon så håll utkik !
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
