Previously:
Klockan ringde och vi gick ut och vi drog med Marcel till ett ställe utanför skolan.
"Follow us nerd."
"Harry, why're you doing this to me?" Frågade han med gråten i halsen. Jag slog till honom på kinden och Wilden skrattade.
"Your fucking nerd, I'm gonna beat the shit out of you when no one is seeing." Sa jag mot hans öra och spände mina käken.
Jag följde efter Harry och Wilden, de verkade också som att vi skulle komma försent eftersom att vi gick så långt ifrån skolan.
"Where're we going?" Frågade jag de tyst. De svarade inte, de bara kollade på mig med en konstig blick. Jag började bli rädd för Harry, han började bli mer farlig eftersom att han redan hade slagit mig en gång. Vi kom fram till en skog som låg ungefär 5 minuter från skolan. De viskade om något och nickade åt det de sa till varandra.
Jag kom ihåg det Harry sa till mig när vi var små, han sa alltid att vi skulle hålla ihop och att han alltid skulle skydda mig.
Allt var som bäst när man vi var små, då hade han ingen rätt att ha så mycket makt över mig.
"Harry, do you remember when we were little kids and you said that you always will protect me?" Sa jag tyst och han kollade på mig. Man såg i hans ögon att han tänkte efter. Han började skratta och Wilden bara stod där och kollade på.
"That was when we was 5 years, huh? It's not true anymore." Sa han och kollade på mig och skakade på huvudet. Vi hade hållt det som ett löfte, Harry hade aldrig varit så här mot mig förut. Det var motsatsen när vi var små.
"Hey nerd, wake up!" Hörde jag Wilden säga. Jag ryckte till.
"Y-yes?" Sa jag och kollade oroligt på de.
"We should go" sa jag snabbt och vände mig om. Wilden vände huvudet mot mig och tittade argt medan Marcels blick ändrades från rädd till lättnad.
"Why?" Sa Wilden och gick närmare mig med flinet i mungiporna.
"We should go to the lesson, quick..." Sa jag igen. Mitt hjärta dunkade. Sista lektionen på dagen var alltid jobbigast. Jag ville bara komma hem just nu.
"I'll stay." sa Wilden.
Jag bara gick. Jag ångrade att jag lämnade Marcel. Han var trots allt min bror och jag lämnade han hos den värsta killen i skolan.
Jag gick in i klassrummet, alla bara tittade med stora ögon på mig.
"Harry, you're late and where's Wilden and Marcel?" frågade Mr.Marin. Hon skulle alltid bry sig om oss, bara för att jag och Wilden hade blivit bra kompisar betyder det väl inte att vi behöver komma i tid till klassrummet tillsammans.
"I don't know." Sa jag enkelt och gick och satte mig brevid den där tjejen som jag pratade med för några dagar sedan.
"Can I sit here?" Viskade jag till henne när jag hade satt mig brevid henne. Hon kollade på mig länge.
"Sure." Sa hon och fortsatte lyssna på Mrs.Marin.
Jag började jobba efter att hon hade pratat klart men jag kunde inte riktigt koncentrera mig för att jag tänkte för mycket på vad Marcel och Wilden var och gjorde.
Jag stoppade in hörlurarna i öronen och försökte koncentrera mig igen och det fungerade bättre.
Klockan ringde och alla plockade undan sina böcker och gick till sina skåp.
"Harry, can you stay?" Frågade Mrs.Marin och jag visste redan då vad hon skulle prata om.
"Sure." Sa jag och satte mig på en stol, hon stängde dörren och satte sig vid sitt skrivbord.
"Please tell me what you and Wilden are doing with Marcel?" Sa hon och kollade menande i mina ögon.
"Nothing, why would I do something mean to my brother?"
"Okay fine, but if you hear something that someone is hurting your brother, just tell me." Sa hon, varför skulle jag berätta det till henne när det är jag som mobbar honom och han tar ändå inte så illa upp allt är på skoj.
"Mhm." Sa jag och gick ut till mitt skåp.
Förlåt för att det blev ett jättekort kapitel men vi båda har inte riktigt haft tid idag så detta inlägget är tidsinställt.
Men hoppas ni blev nöjda och tack till alla kommentarer från förra kapitlet !
Vi kör på 8+ kommentarer till nästa (som förmodligen kommer imorgon kväll) !
Previously:
"Hey, stay here!" Sa jag hårt och reste mig upp. Jag tog tag i hans krage och tryckte upp han mot dörren som var låst.
"I know that it was you, you don't have to lie little nerd." Viskade jag hårt mot honom och puttade ut honom.
Han började banka på dörren och skrek.
"Harry it wasn't me I promise you, please!" skrek han och sen hörde man att han gick iväg.
Det kanske inte var han trotts allt men jag gillar att skälla ut lilla Marcel. Han var så enkel att äga ut.
Jag vaknade av att solljuset tränide sig in genom mina gardiner. Jag kollade på klockan. 07.20 stod det på väckarklockan.
Jag behövde ställa om klockan nu när jag var tvungen att gå till skolan med Harry varje dag.
Han hade sagt att vi skulle gå prick 08.00. Harry går ju aldrig upp tidigare än vad han måste.
Jag tog på mig mina glasögon och gick till garderoben och tog fram en vanlig skjorta och ett par svarta passande byxor till. Jag gick ner och såg att både Harry och mamma satt där.
"Good morning Marcel." Sa Harry och kollade mörkt in i mina ögon. Jag kollade tillbaka och gav honom en konstig blick. Jag satte mig på min vanliga plats, mittemot Harry och brevid mamma. Jag åt min frukost och gick till hallen för att sätta på mig mina skor.
"Hurry up nerd." Väste Harry mot mig. Jag bara nickade och följde med honom. När vi hade gått halva vägen så kände jag igen en person. Harry började gå snabbare och tog tag i min arm.
"Hey Wilden, look what I've!" Sa Harry retsamt och flinade mot mig. Jag himlade med ögonen och log mot Wilden. Wilden började skratta, antagligen åt mig.
"That's good Harry." Sa han mellan sitt skratt.
Jag och Wilden drog med Marcel hela vägen till skolan. Egentligen ville jag inte ens gå med min bror för han är skämmig och tanken av att vi är tvillingbröder få mig att skämmas ännu mera. Som tur är att vi inte är lika alls. Vi gick in till klassrummet, jag pch Wilden satte oss längst bak.
"Hi everybody, today we're go..." Sa Mrs. Marin innan vi hann avbryta henne med våra höga och mörka skratt som fylldes i klassrummet.
"Harry, Wilden. Tell the class what you're laughing at?" Sa hon medans hon kollade på oss med sin seriösa blick.
"Nothing." Sa vi och hon började prata igen. Alla andra började jobba förutom jag och Wilden, vi började störa Marcel genom att kasta små lappar till honom.
"Hey, faggot. Remember that you're going home with us too." Viskade vi. Vi skrattade lågt och sparkade på Marcels stol, vi gjorde allt för att störa honom. "Harry and Wilden, stop it!" Skrek Mrs. Marin över hela klassrummet. "No." Sa vi och skrattade åt våra skämt.
Klockan ringde och vi gick ut och vi drog med Marcel till ett ställe utanför skolan.
"Follow us nerd."
"Harry, why're you doing this to me?" Frågade han med gråten i halsen. Jag slog till honom på kinden och Wilden skrattade.
"Your fucking nerd, I'm gonna beat the shit out of you when no one is seeing." Sa jag mot hans öra och spände mina käken.
Blev ett jättekort kapitel idag tyvärr, men har ej haft lust att skriva idag och inte haft tid heller men jag tvingade mig själv när det var paus på fotbollen, hehe.
Hoppas ni blir nöjda, det kanske blir såna här korta som kommer ut oftare och då tänker ni kanske att vi redan uppdaterar ofta men de är för att vi vill få igång novellen, så de kommer nog bli mindre uppdatering när skolan börjar också. Men bara så att ni vet !
6+ kommentarer till nästa ? :)
Previously:
Vi glömde alla bort att vi stog som en klump runt Marcel. Vi flyttade på oss snabbt och försökte spela som om det aldrig hänt.
"Guys, can you answer my question? Marcel? why are the guys around you?" sa hon med en mörk blick. Jag spände ögonen i Marcel, för att han inte skulle berätta. Han sa ingenting, utan gick in i klassrummet och satte sig på en ledig stol, utan någon brevid. Wilden och jag sätter oss på samma ställe som igår. bakom Marcel. Min bror är en nörd. jag har aldrig tyckt om honom särkilt mycket. han är en favorit i familjen. till och med när pappa fanns. jag mår dåligt av att tänka på honom.
"Hey harry, wake up" sa Wilden och slog mig på ryggen.
Skolan var slut och jag gick som vanligt ensam och tyst bland alla högljuda elever.
"Marcel, can I talk to you?" sa Mrs.Marin frågande.
"Uhm... about what?" frågade jag samtidigt som jag försökte ta mig därifrån.
"Just come to my classroom now, I'll ask you a few questions". Jag följde sakta efter henne in till klassrummet. "What did they do to you?" frågade hon med en försiktig blick.
"Nothing, we just talked." jag tittade ner i bänken och log blygt.
"Marcel, I can see that you're lying." Jag vart nervös och kunde inte få ut ett ord ur min mun. Jag satt som fastklistrad på stolen. Jag vågade inte röra mig när mrs.Marin spände ögonen och kollade noga på mig.
"I can't tell you, sorry." sa jag samtidigt som jag springer fram till dörren. Jag öppnade den fort och sprang ut i den mörka korridoren. Jag öpnnar ytterdörren och gick ut. Jag stannade till hastigt när jag såg min bror utanför. Han var ensam idag.
"Oh, look it's my little brother." sa han och kom närmre fram.
"What's wrong with you?!" sa jag argt och blängde på honom.
"I wonder what's wrong with you nerd. It's best for you that your not late everyday, you'll go with me every morning and after school cause I must be sure that you're not telling anyone." Det var inte lönt att kämpa emot.
Jag tog tag i hans arm och drog med honom hela vägen hem. Jag njöt av känslan att ha makten över honom. Han vågade inte göra någonting, och det var bäst för honom. Han gick tyst hela vägen.
"If you don't want me to hurt you, then shut up." Sa jag snabbt och öppnade dörren. Han nickade snabbt och sprang upp till sitt rum. Jag skrattade lågt åt honom.
"Hi, how was your second day in school?" Frågade mamma och kollade på mig medan jag knöt upp mina skor. "Fine." Svarade jag snabbt och enkelt. "
But where's Marcel?" Frågade hon mig fundersamt och kollade sig omkring.
"He's in his room." Sa jag medan jag gick till köket för att kolla om det fanns något gott att äta.
Jag hörde hur någon knackade på dörren.
"Who's it?"
"It's me." Hörde jag mamma säga. Jag öppnade dörren åt henne och log.
"Hi." Frågade hon mig, det kändes som att hon visste om att jag mådde dåligt.
"Hi mum, what is it?" Frågade jag henne och kollade in i hennes ögon.
"How was your day? Your teacher have called me and she said that Harry and his friends did something to you. Is it true? Tell me the truth please." Sa hon och kollade rätt in i ögonen på mig. Jag var tvungen att ljuga annars skulle Harry och hans vänner göra något mot mig.
"No it's not true mum, I swear."
"So you hang out with your brother in school?" Sa hon med höjda ögonbryn.
"Yea, something like that." Svarade jag och tittade ner i min säng.
"That's wierd, but I'll ask your teacher to keep an eye on you". Jag ville ju att någon skulle få veta, men dom skulle tro att jag berättade även om det var läraren. Mamma stängde dörren hårt, men någon sekund efter öppnades den igen.
Harry kom in i rummet och tog tag i mina armar. "What did you say to mum?" Skrek han. Jag svarade inte, han skulle ändå inte tro mig.
"Answer!" Skrek han och skakade till mig så jag tappade glasögonen. Jag skulle böja mig ner och ta upp dom, men han stoppade mig.
"It's better you not see" han smällde till mig på kinden och jag skrek till. Mamma kom springandes upp för trappan.
"What's going on in here!?" Skrek hon förvånande och kollade på både mig och Harry. Han släppte taget om mig och gick argt ut genom dörren. Mamma gick snabbt efter.
Jag såg att mamma kom efter, så jag smällde igen dörren till mitt rum rätt framför näsan på henne.
"Harry, open the door now!" Ropar hon.
"Never.." Svarade jag surt.
"You can't lock me out of your life, I Have to know what's going on between you two!" Sa hon och gicklade på låset. Hon gick och tog fram extra nyckeln. Det var samma nyckel till både mitt och marcels rum. Hon kom in medans jag låg på min säng kastade en gummiboll mot min vägg. Jag gav henne en sur blick.
"You'll never find out mum." Sa jag hotande. Hon kunde aldrig låta mig va. Jag kände henne väl, så jag visste att hon skulle stanna tills hon fick reda på det. Men denna gången skulle hon inte vinna.
"Get out of my room!" Skrek jag samtidigt som jag kastade bollen i hennes huvud. Man såg att hennes blick mörknade. Jag reste mig upp i sängen. Jag tänkte gå ut ur rummet men mamma var snabbare och ställde sig framför mig.
"You're not going anywhere!" sa hon med spända ögon.
"No, but you will." Sa jag och puttade henne mot dörren. Jag satte mina handflator mot hennes rygg och tryckte henne ända ut. Jag blev trött på henne. Hon tror alltid att det är jag som har gjort fel. Det var ju jag, men hon måste ändå börja tro på mig lika mycket som hon tror på Marcel.
Jag smällde hårt igen dörren och hörde fotsteg som försvann. Jag satte mig på sängkanten igen och tog fram mobilen och knappade in ett sms till Wilden.
"Hey, my mum know about Marcel." Skrev jag och skickade iväg smset.
Medan jag väntade på ett svar så hörde jag att någon knacka på min dörr.
"What mum?!" Sa jag surt och väntade på att hon skulle svara men in kom Marcel.
"Hi, I just wanted to say that it wasn't me who said that to mum." Sa han och var påväg ut ur mitt rum.
"Hey, stay here!" Sa jag hårt och reste mig upp. Jag tog tag i hans krage och tryckte upp han mot dörren som var låst.
"I know that it was you, you don't have to lie little nerd." Viskade jag hårt mot honom och puttade ut honom.
Han började banka på dörren och skrek.
"Harry it wasn't me I promise you, please!" skrek han och sen hörde man att han gick iväg.
Det kanske inte var han trotts allt men jag gillar att skälla ut lilla Marcel. Han var så enkel att äga ut.
Nu får ni kommentera mycket så får ni hoppas på att vi lägger ut ett imorgon !
Btw, ni är grymma ni som läser ! 100+ visningar idag. Grymt, stort tack till er ! :)
"Harry, Marcel, time for breakfast, you can't be late for your first day in school! "
Jag slänger snabbt på mig min vita skjorta med min bruna väst över. Jag ser mina glasögon suddigt ligga på nattduksbordet och leder mig fram till dem. Jag springer glatt ner för trappan för att ta åt mig min frukost som mamma har gjort till mig. Havregrynsgröt med lingon och en smörgås. Varje morgon får jag samma mat, det börjar bli lite tröttsamt.
Jag ligger kvar i sängen långt efter mamma har ropat.
"Harry, do you coming?" Hör jag mamma ropa igen.
"No! Ropar jag tillbaka."
"Then I'll come up and pick you down! "
"Mum, i'm not a baby anymore!" Sa jag argt.
"Actually you are!" Hörde jag samtidigt som det knackade på dörren.
"What mum?!" Sa jag strängt.
"It's not mum, it's me." Hörde jag en bekant röst säga. Marcel.
"Marcel, get out your little freak!" Skrek jag det högsta jag kunde samtidigt som jag stönade högt av ilska. Jag klev ur sängen och drog på mig mina kläder. Ett par svarta hängande jeans med en marinblå tröja som det stod: Once tough, always tough på. Jag tyckte det stämde på mig själv. Jag och min tvillingbror är inte lika alls. Jag var tuff och han var töntig. Helt motsatsen.
"Harry, come down now! You'll be late!" Ropade mamma strängt. Jag tog en klick vax i handen och kletade ut i håret samtidigt som jag sprang ner för trappan för att ta på mig skorna.
"Harry, you forgot your breakfast!" Sa mamma bakom mig i hallen.
"I'm not hungry. I Have to go now, where's Marcel?" Sa jag frågande.
"He walked for half an hour ago, when school started!" Sa hon bestämt.
"well well, that nerd."
"Harry!" Sa mamma argt.
Jag tittade på mamma och skakade på huvudet medans jag gick ut genom dörren.
Skolan var full av elever som skrattade och pekade. Jag tog en ledig plats och satte mig ner. Jag kände något i nacken. Det var en välbyggd kille med snyggt hår som kastade papperstussar.
"Hey you little kid, I'm Wilden and who are you?" Sa han och gav ett flin mot sina vänner.
"Uhm... M-m-arcel." Sa jag nervöst och vände mig om. Jag drog sakta upp glasögonen som hade glidigt ner på näsan.
"Hi Marcel, Nice to meet you." Sa han samtidigt som han skrattade så mycket så att han nästan ramlande av stolen. Efter en stund ser jag att Harry kommer in genom dörren.
"You're late Harry." Sa läraren och suckade.
"Whatever..." Svarade han coolt.
"Take a sit and be quiet." Han satte sig på en stol jämte Wilden.
"Hey man! I'm Wilden!" Sa han glatt.
"Harry." sa jag och slog honom löst på ryggen.
"Hi everybody." började läraren.
"I want to present to new students who are going to go in this class with you. Harry, Marcel?" Sa hon glatt sen.
"Damn it!" Sa jag högt.
"Harry, think of language!" sa hon strängt.
"Yeah, My english is pretty good, huh?" Svarade jag. Det dröjde inte länge förens hela klassen började skratta.
"It's good Harry!" sa Wilden och slängde fram handen som han ville jag skulle slå till på. Jag gjorde ett hårt slag på den, och gick fram till läraren.
"Hi, I'm Mrs.Marin." sa hon snällt.
"Hi, i'm Marcel, and this is My twin Harry." sa Marcel och skakade hand med läraren.
"Marcel, stop!" Skrek jag över hela rummet.
"What?" Sa han frågande.
"Thanks guys, you can go now." Vi båda gick och satte oss och jag vände mig om. Jag såg att en snygg tjej tittade på mig från bänken bakom. Jag reste mig upp och gick fram till henne.
"What are you looking at?!" Sa jag högt. Jag såg hur rädd hon blev, medans Wilden skrattar bakom mig.
"You, why?" Svarade hon ganska tufft.
"What is it that makes you have to look at me and no one else in the class?"
"Sorry then." sa hon och tittade mig i ögonen.
"I hope you mean it." Sa jag nära henne och knuffade henne på axeln. Jag gick och satte mig. Marcel satt framför mig och skrev tills pennan gick av. Jag satt och tittade på honom tills jag hörde tjejen prata med mig igen.
"So, Marcel is you brother?" Sa hon och skrattade.
"Shut up." Sa jag surt.
"You look like him." Sa hon även fast hon visste att vi inte var det.
"Shut up or I'll kill you!" Fräste jag mot henne fast att jag inte menade det.
"Uh, you were a cocky guy."
"Shut up or am I going to take a serious talk with you?" sa jag över hela klassrummet. Hon bara skrattade och tittade på mig.
Lektionen var slut och jag gick ensam genom den trånga korridoren. Jag såg att Harry kom emot mig och jag såg att läpparna rörde sig men jag förstod inte vad han menade. Han kom fram och tog tag i min arm. Han drog mig ut genom dörren och tog mig till ett ställe där det bara var Wilden och hans andra kompis. Han ställde mig framför ett träd.
"Why did you do that?!" Sa han argt.
"What did I do?" Sa jag nervöst.
"It's embarrasing to be your twin!" Röt han mot mig och jag blev bara mer rädd. Vad hade hänt med honom?
"Why?" Sa jag gråtfärdigt. Både Harry och hans kompisar skrattade åt mig.
"You're a faggot, Marcel."
"No, i'm not! Please just stop!"
"Marcel, don't talk to me in class again, understand?" sa Harry. Han drog tag i min arm och gjorde krokben, så jag föll rakt in i trädet. Jag såg Harry gå emellan Wilden och Eddie.
Jag gick in i skolan och låste upp mitt skåp. En lapp flög ut och la sig på golvet. Jag tog upp den och öppnade den.
"Fag, Nerd, Freak, Dork, Wecko" stod det på lappen. Det stod underskrivet med "your horrible twin & Co." Det var från Harry. Det skar rakt in i hjärtat. Jag kände att ögonen började rinna. Jag tog tag min ryggsäck och sprang ut genom dörren. Jag såg Harry stå och studera mig när jag sprang på den smala trottoaren. Min ryggsäck skavde mig på axlarna och säcken hoppade på min rygg. Jag sprang ända hem då jag börjar gå på garageinfarten. Jag fick ett sms från Harry. "If you tell someone, I'll hit you.." Jag går sakta in genom dörren. Jag slog igen dörren tyst så att inte mamma skulle höra. Jag ville inte att hon skulle fråga om min dag. Så jag tassade upp till mitt rum och lägger mig på sängen. Jag hör att dörren smälls igen och märker att Harry stampar i trappan ända tills han var uppe. Jag låste dörren och tänkte på hur morgondagen skulle gå.
Nu är äntligen kapitel 1 ute !
Kapitel 2 kommer imorgon så håll utkik !
