Jag vaknade av ett irriterande ljud. Jag ville inte upp men tanken av att det var skola idag fick mig att gå upp i tid för första gången eftersom att jag var den nya killen som fick all uppmärksamhet. Jag älskade popularitet. Jag gick upp och klädde på mig ett par svarta jeans och satte på mig min tröja där det stod “Hipster Please” på. Jag rufsa till mitt hår och gick tungt ned till köket för att ta något och äta. “You’re up early today.” Sa mamma till mig och jag instämde. “Yes, I don’t want to come too late to class.” Ljög jag. “That’s good!” Sa hon och log mot mig. Jag bredde på min macka och hällde upp ett glas juice i glaset. Jag klunkade snabbt i mig juicen och åt upp det sista av min macka.

 

Marcels pov.

 

Jag kollade på klockan, 07.40 stod den. Jag fick panik och reste mig snabbt ur sängen och

drog på mig de samma gamla vanliga. Skjorta, väst och ett par matchande byxor till. Jag sprang snabbt ner för trappan och mötte Harry. Hans ögon ändrade färg och de blev mörkare när han såg mig. “Don’t tell anyone.” Mimade han till mig och gav mig en mörk blick. Jag bara nickade eftersom att jag blev skrämd. Vad har hänt med honom egentligen? Han var inte så här för några dagar sedan. Jag slutade tänka på det och satte mig mittemot Harry och brevid mamma. “Morning.” Sa jag glatt och tog tag i juicepaketet. “Morning Marcel!” Sa mamma och log snällt mot mig. Det har alltid vart vi tre i familjen. Vi förlorade pappa i en bilolycka som han var med i. Under den tiden så mådde vi alla dåligt och det känns som att det kommer tillbaka nu eftersom att jag inte riktigt har några vänner. “Marcel?” Hörde jag en bekant röst säga. “Are you coming or are you going alone?” Frågade Harry mig och jag tackade nej eftersom att jag inte vill bli kränkt på vägen till skolan heller. “Mum, I’m leaving now!” Skrek jag och började gå i en snabb takt för att inte komma försent. Harrys: Jag sparkade hårt upp dörren in till skolan och började gå mot den livliga korridoren. “Hey Harry!” Skrek Wilden till mig och han fångade allas uppmärksamhet. Vi hälsade på varandra genom att highfiva och slå på varandras ryggar löst. “Hey, where’s your brother?” viskade han till mig. Jag ryckte på axlarna som svar. Ännu en gång så var det någon som kom in genom dörren, Marcel. “There you’re! We’ve been waiting on you Marcel!” Skrek Wilden till Marcel. Hans ögon spärrades upp mot oss men han fortsatte gå. “Hey wait little kid.” Sa Wilden och tog tag i Marcels skjorta. “Please, just let me go.” Bad Marcel och försökte ta sig loss ur Wilden’s hårda grepp. “Okay nerd, just for this time.” Sa han och puttade iväg Marcel. Alla började skratta och Marcel gick snabbt iväg. Just nu tyckte jag faktiskt lite synd om honom men han är pinsam och valde det här själv.