"Two twins, one bullied" - Chapter 3
Previously:
Vi glömde alla bort att vi stog som en klump runt Marcel. Vi flyttade på oss snabbt och försökte spela som om det aldrig hänt.
"Guys, can you answer my question? Marcel? why are the guys around you?" sa hon med en mörk blick. Jag spände ögonen i Marcel, för att han inte skulle berätta. Han sa ingenting, utan gick in i klassrummet och satte sig på en ledig stol, utan någon brevid. Wilden och jag sätter oss på samma ställe som igår. bakom Marcel. Min bror är en nörd. jag har aldrig tyckt om honom särkilt mycket. han är en favorit i familjen. till och med när pappa fanns. jag mår dåligt av att tänka på honom.
"Hey harry, wake up" sa Wilden och slog mig på ryggen.
Skolan var slut och jag gick som vanligt ensam och tyst bland alla högljuda elever.
"Marcel, can I talk to you?" sa Mrs.Marin frågande.
"Uhm... about what?" frågade jag samtidigt som jag försökte ta mig därifrån.
"Just come to my classroom now, I'll ask you a few questions". Jag följde sakta efter henne in till klassrummet. "What did they do to you?" frågade hon med en försiktig blick.
"Nothing, we just talked." jag tittade ner i bänken och log blygt.
"Marcel, I can see that you're lying." Jag vart nervös och kunde inte få ut ett ord ur min mun. Jag satt som fastklistrad på stolen. Jag vågade inte röra mig när mrs.Marin spände ögonen och kollade noga på mig.
"I can't tell you, sorry." sa jag samtidigt som jag springer fram till dörren. Jag öppnade den fort och sprang ut i den mörka korridoren. Jag öpnnar ytterdörren och gick ut. Jag stannade till hastigt när jag såg min bror utanför. Han var ensam idag.
"Oh, look it's my little brother." sa han och kom närmre fram.
"What's wrong with you?!" sa jag argt och blängde på honom.
"I wonder what's wrong with you nerd. It's best for you that your not late everyday, you'll go with me every morning and after school cause I must be sure that you're not telling anyone." Det var inte lönt att kämpa emot.
Jag tog tag i hans arm och drog med honom hela vägen hem. Jag njöt av känslan att ha makten över honom. Han vågade inte göra någonting, och det var bäst för honom. Han gick tyst hela vägen.
"If you don't want me to hurt you, then shut up." Sa jag snabbt och öppnade dörren. Han nickade snabbt och sprang upp till sitt rum. Jag skrattade lågt åt honom.
"Hi, how was your second day in school?" Frågade mamma och kollade på mig medan jag knöt upp mina skor. "Fine." Svarade jag snabbt och enkelt. "
But where's Marcel?" Frågade hon mig fundersamt och kollade sig omkring.
"He's in his room." Sa jag medan jag gick till köket för att kolla om det fanns något gott att äta.
Jag hörde hur någon knackade på dörren.
"Who's it?"
"It's me." Hörde jag mamma säga. Jag öppnade dörren åt henne och log.
"Hi." Frågade hon mig, det kändes som att hon visste om att jag mådde dåligt.
"Hi mum, what is it?" Frågade jag henne och kollade in i hennes ögon.
"How was your day? Your teacher have called me and she said that Harry and his friends did something to you. Is it true? Tell me the truth please." Sa hon och kollade rätt in i ögonen på mig. Jag var tvungen att ljuga annars skulle Harry och hans vänner göra något mot mig.
"No it's not true mum, I swear."
"So you hang out with your brother in school?" Sa hon med höjda ögonbryn.
"Yea, something like that." Svarade jag och tittade ner i min säng.
"That's wierd, but I'll ask your teacher to keep an eye on you". Jag ville ju att någon skulle få veta, men dom skulle tro att jag berättade även om det var läraren. Mamma stängde dörren hårt, men någon sekund efter öppnades den igen.
Harry kom in i rummet och tog tag i mina armar. "What did you say to mum?" Skrek han. Jag svarade inte, han skulle ändå inte tro mig.
"Answer!" Skrek han och skakade till mig så jag tappade glasögonen. Jag skulle böja mig ner och ta upp dom, men han stoppade mig.
"It's better you not see" han smällde till mig på kinden och jag skrek till. Mamma kom springandes upp för trappan.
"What's going on in here!?" Skrek hon förvånande och kollade på både mig och Harry. Han släppte taget om mig och gick argt ut genom dörren. Mamma gick snabbt efter.
Jag såg att mamma kom efter, så jag smällde igen dörren till mitt rum rätt framför näsan på henne.
"Harry, open the door now!" Ropar hon.
"Never.." Svarade jag surt.
"You can't lock me out of your life, I Have to know what's going on between you two!" Sa hon och gicklade på låset. Hon gick och tog fram extra nyckeln. Det var samma nyckel till både mitt och marcels rum. Hon kom in medans jag låg på min säng kastade en gummiboll mot min vägg. Jag gav henne en sur blick.
"You'll never find out mum." Sa jag hotande. Hon kunde aldrig låta mig va. Jag kände henne väl, så jag visste att hon skulle stanna tills hon fick reda på det. Men denna gången skulle hon inte vinna.
"Get out of my room!" Skrek jag samtidigt som jag kastade bollen i hennes huvud. Man såg att hennes blick mörknade. Jag reste mig upp i sängen. Jag tänkte gå ut ur rummet men mamma var snabbare och ställde sig framför mig.
"You're not going anywhere!" sa hon med spända ögon.
"No, but you will." Sa jag och puttade henne mot dörren. Jag satte mina handflator mot hennes rygg och tryckte henne ända ut. Jag blev trött på henne. Hon tror alltid att det är jag som har gjort fel. Det var ju jag, men hon måste ändå börja tro på mig lika mycket som hon tror på Marcel.
Jag smällde hårt igen dörren och hörde fotsteg som försvann. Jag satte mig på sängkanten igen och tog fram mobilen och knappade in ett sms till Wilden.
"Hey, my mum know about Marcel." Skrev jag och skickade iväg smset.
Medan jag väntade på ett svar så hörde jag att någon knacka på min dörr.
"What mum?!" Sa jag surt och väntade på att hon skulle svara men in kom Marcel.
"Hi, I just wanted to say that it wasn't me who said that to mum." Sa han och var påväg ut ur mitt rum.
"Hey, stay here!" Sa jag hårt och reste mig upp. Jag tog tag i hans krage och tryckte upp han mot dörren som var låst.
"I know that it was you, you don't have to lie little nerd." Viskade jag hårt mot honom och puttade ut honom.
Han började banka på dörren och skrek.
"Harry it wasn't me I promise you, please!" skrek han och sen hörde man att han gick iväg.
Det kanske inte var han trotts allt men jag gillar att skälla ut lilla Marcel. Han var så enkel att äga ut.
Nu får ni kommentera mycket så får ni hoppas på att vi lägger ut ett imorgon !
Btw, ni är grymma ni som läser ! 100+ visningar idag. Grymt, stort tack till er ! :)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Meer :))
Postat av: Anonym
Kom igen lägg ut massoor, heelt fast :D
Postat av: Nea
Haha det var jag som skrev kommentaren som var anonym, men meeeraaaaa!!!!
Postat av: wilma
mer!! :D
Postat av: Matilda
MEERR! :D
Postat av: josefin
Meeeeeeeeeera :D
Trackback
